.

Vi är precis hemkommna från Falsterbo och en adventstur till stranden. Damen hade hela havet att bada i men valde givetvis att ta ett dopp i en pöl storlek större med vatten fräschet noll så nu är hon (och i princip hela jag) nyduschad, blöt och fin. 

Det har hunnit bli rätt många turer med Alma till Falsterbo nu och hon blir lika glad och lycklig varje gång vi kommer dit. Dock är det inte lika glada minner här hemma innan vi kommer iväg. Hon är minst sagt en väldigt bestämd och speciell liten dam och varje gång hon förstår att vi ska iväg tjurar hon ihop, försöker gömma sig under någon säng och väl ute är det under hot som hon tar sig fram till bilen. Sedan är det världens roligaste och full fart när vi väl kommit fram. Då vill hon inget hellre än att stanna kvar och busa i all evighet. Hur trött hon än är så är det alltid samma visa när det går upp för henne att vi snart ska bege oss hemmåt. Hon lär sig nämligen väldigt snabbt vägen tillbaka till bilen och så fort vi är på hemgång stannar hon till, helt förstelnad står hon där och blänger på en och tillslut, när vi gått vidare och ignorerat henne länge nog, så kommer hon pinnande efter, långsamt, långsamt och tycks tänka "fy fan va ni är tråkiga och taskiga som måste åka hem nu, jag vill ju leka mer". Sa jag att det är en väldigt speciell liten tollardam jag har?!

 

 

 

 

Dagen har mestadels spenderats på hästtävling för min del, så har inte bjudit på någon vidare hundaktivitet. Alma har varit hemma hos Klas men en långrunda i mörkret blev det när jag kom hem iallafall. Bjuder på två bilder från gårdagen och Almas höstdopp. Vattentemperaturen i november månad stoppar uppenbarligen inte damen från lite vattenbus!

Flygande hund

En liten dam med väldigt mycket energi har idag lekt med kompis-Chrille på stranden, vilket innebär full fart. Kort slutartid på kameran med andra ord! 

Det händer kanske inte allt för ofta, men ibland kan man som bekant hitta några riktiga fynd, undangömda och bortglömda i sin alldeles egna garderob. Idag uppkom en likvärdig känsla då jag genom inte allt för mycket letande i Almas korg hittade en leksak som det lilla livet inte alls uppskattade när det var framme senast för några månader sedan. Idag var det dock andra takter!

Att ha en blogg som handlar om sitt liv tillsammans med en hund kan i mångas ögon säkert uppfattas som lite nördigt. Inte för att jag direkt bryr mig om dessa eventuella åsikter, men jag kan i allafall konstatera att jag inte är ensam om att skriva om min tillvaro med min fyrbenta vän, utan är i själva verket i väldigt gott sällskap! 

"Alla hundägare vet hur livet med hund präglar, förändrar och formar tillvaron i en aldrig sinande ström av glädje och plikter. Relationen till den där fyrfota vännen genomsyras av kärlek och förundran, men också av sorg och förtvivlan."
 
"Vi bad några av Sveriges främsta författare och skribenter att skriva om livet med sina älskade hundar. Det har blivit en annorlunda och mycket personlig samling berättelser med hög litterär karat. Här samsas tio underbara hundtexter - och i ett fall listade sig en katt in..."

 

Dagen har bland annat bjudit på en runda till Bokskogen, kameran fick följa med!

 

 

27 Juni 2009

Hej Helena,
Här kommer en liten hälsning från Alma o mig.
Allt är bra med den lilla tjejen, hon växer så det knakar och har anpassat sig väldigt bra med sitt nya liv hos oss o som stadsbo. Nu ikväll har vi varit inne i centrum i Malmö o tagit en kvällsfika och hon tar alla nya situationer med ro. Allt är väldigt spännande och så är det väldigt roligt med all uppmärksamhet från alla människor och att sova i mitt knä på en uteservering är väldigt mysigt tycker hon!'
 
Bilkörningen i buren går bra så länge jag har någon med mig som kan sitta i baksätet och prata med henne, så fort jag har kört med henne själv får hon panik och kissar och bajsar o fullständigt gråter. Men nu tänkte jag bara köra med henne när jag har hjälp ett tag framöver så att hon kan vänja sig och få positiva intryck av bilåkningen så förhoppningsvis klarar hon av att åka sen utan att nån sitter precis i närheten.
 
Denna veckan har min bror varit hemma med henne när jag varit på jobbet o det har gått jättebra. Han tar med henne när han ska träffa kompisar o så, åker buss o allt, o e inga som helst problem. Hon gillar att va i centrum i killgänget :)
Nu är han dock iväg o jobbar 1 vecka (jobbar på färja) så nästa vecka ska hon vara hos morfar när jag jobbar. Vi har varit där en hel del så hon skulle vänja sig vid miljön o gubbarna. Hon trivs bra även där, sitter o charmar krutgubbarna (morfar 83, hans svåger 82 o lillebror 81) så de tycker alla de är väldigt kul med en liten pigg tjej i deras liv, så blir nog inga problem att vara hos dem. Och i slutet på nästa vecka är de tänkt att Alma o jag o ska följa med dem ut på sjön en tur i deras båt, så flytvästen är inhandlad :)
 
Maten är inga problem längre, hon har ingen glupsk hund så e ingen risk att hon slänger i sig maten, men hon får i sig det hon ska o är alldeles lagom i hull.
Skickar med två bilder på henne, hon var en riktig liten midsommartjej förra veckan o soffan är väldigt skön att sova i :)
Nu vet du lite hur det är med henne o va som händer i vårt liv. Hoppas allt är bra med er!
Kram
Sara o Alma

Tänk vad många saker man tar för givet! En sån självklar sak som att ta Alma och slänga in henne i bilen och köra iväg på olika äventyr var inte så väldigt självklar för inte alls så länge sedan. Annars tycker jag det är rätt kul att läsa raderna om att hon inte är någon glupsk hund. Är nog inte många som hade hållt med om det idag...

Mycket har hänt sedan Alma kom hem till mig den 17 juni tidigare i år. När jag kollar på bilder från tidigt i somras kan jag knappt förstå att hon verkligen var så liten! Man glömmer så snabbt hur mycket som verkligen hänt under de här månaderna. Detta blir ännu mer tydligt när jag kollar på några mail som jag skrivit till Almas uppfödare Helena. Följande skrev jag dagen efter hemkomsten:

Hej,
 
Här kommer en liten hälsning från lilla Alma.
Allt har gått bra och hon sov under nästan hela bilresan.
Hon är nog lite chockad över alla nya intryck, för hon e väldigt lugn :)
Maten går det lite si och så med, har inte nån jätte aptit, men det kommer nog när hon känner sig lite mer hemma.
Har provat att ge henne lite a-fil med torrfodret, o filen slickar hon gladeligen i sig, men torrfodret låter hon gärna bli.
Nä nu står hon här o vill ha min uppmärksamhet, så får väl övergå till henne igen :)
Nu vet du iaf hur läget ligger till med oss.
Kram
/Sara

 

Har varit tyst här på bloggen några dagar. Alma har tyvärr varit dålig i magen, så har inte blivit så mycket hundaktiviteter. Hon har förmodligen fått i sig något olämpligt i torsdags när vi var i stallet, trots att hon inte är i närheten av att äta så mycket hästbajs och dylikt som förr, plus att jag vaktade henne som en hök. Men hon är fruktansvärd snabb på att stoppa i sig saker när man inte ser, gam!...

Sedan i fredags har hon iallafall bara fått dietmat i form av ris, kokt fisk och kyckling samt keso och nu verkar det som att magen är helt återställd, skönt! Ska börja ge henne lite av hennes vanliga mat igen imorgon tänkte jag. Det är inte första gången som hon har problem med magen, så jag funderar på att köpa hem Canikur tuggtabletter från apoteket, så jag är förbered nästa gång magen krånglar. Någon som har erfarenhet canikur, hjälper det?