.

Foto: Karin Bengtsson

Usch, skäms på mig! Nu har det nästan gått en månad sen jag skrev sist, vilket är minst sagt dåligt. Dock är inte allt enbart mitt fel. Jag får skylla lite av det på Island och askakaoset i samband med vulkanen. Jobb alla dygnets vakna timmar gjorde att bloggen inte låg högts upp på min prioritet. Tyvärr gjorde detta att även Alma hamnade lite i kläm. Resultatet blev en väldigt understimulerad och förvirrad hund som inte förstod varför matte satt vid datorn precis hela tiden. Skor, underkläder och lite annat blev facit under veckan som tuggades sönder i ren protest. Nu är alla som tur är tillbaka till vanliga rutiner. I fredags och lördags var vi i Danmark på internationell hästtävling utanför Fredensborg. Natten spenderade vi i Gilleleje. Alma har kommit till att älska stället lika mycket som jag och lördagsmorgonen inleddes med en timmes promenad på stranden i ösregnet, var faktist mysigare än det låter. Tollarfnatt till tusen! Det var riktigt skitväder och kallt hela tiden, dessutom väldigt långa dagar, så det var en väldigt trött Alma som kom hem till Sverige igen lördagkväll. Sov till 11.30 igår :) 

Tyvärr har jag inga bilder att bjuda på från Gilleleje denna gången heller. Men ska nog upp om två veckor igen, då ska jag klicka mest hela tiden…

Idag är ingen vanlig dag för det är Almas födelsedag. Idag är ingen vanlig dag för det är Almas födelsedag. Hurra Hurra Hurra!


Min lilla tjej har idag blivit stor (iallafall större)! Detta har så klart firats på diverse sätt. Morfar bjöd damen på lyxlunch i form av ris och fläskfilé samt glass till efterrätt. När matte kom hem från jobb var det givetvis dags för familjen Sonessons obligatoriska födelsedagsbord. En minst sagt fundersam hund när hon fick se galenskapet.

Dagen skulle avslutningsvis firas med en födelsedagstur till Falsterbo. Resan dit blev dock inte riktigt som planerad men efter hjälp av assistanskåren/bärgningsbilen kunde stranden slutligen äntras av en glad och pigg ettåring med sällskap!

Två sköna lirare som jag tycker väldigt mycket om!

Tyst, tystare, tystast! Det har varit väldigt lugnt här på bloggen ett bra tag nu. Men som för allting annat finns det givetvis en förklaring till detta. Jag har nämligen haft hundfritt och varit på skidsemester. Alma har haft tio dagars lyxlirande hemma hos morfar & anker. Egen tallrik till middagen, eftermiddagsfika och långpromenader för att nämna något! Men som i så många andra fall finns det även här ett MEN och detta är att tio dagar i koppelpromenader resulterat i en väldigt pigg och galen tollardam med stora mängder överskottsenergi.

Igår var det iallafall premiär på vårens unghundskurs. Trots en överspeedad Alma gick det bra. Köttbullar kan få de flesta matglada hundar att göra underverk. Vi fick byta hundar under en övning. Spännande att se hennes agerande med en helt främmande tjej. Själva träningsmomentet gick bra, men Almas energi efteråt ställde till lite problem. Den bästa liknelsen jag kan komma på är en het häst tillsammans med en ovan ryttare som drar istället för att vara mjuk i handen. Kanske inte säger er så mycket, men men…

Det blev över 2,5 timmes träning och lek igårkväll. Lugnt och lite trött hund fantiserade jag om när jag körde hem. Alma hade tydligen andra tankar. Runt, runt i lägenheten, upp,ner för trappan, leksak efter leksak hämtades ut på golvet. Bokstavshund, existerar det?! Adhd, Add, Damp … you name it, she got it all!

Även denna helg blev det en tur till Falsterbo och långpromenad på stranden. Både människa och hund njöt av solens strålar!

Måste visa er denna bilden från igår, kolla in killerhunden!

Är precis hemkommen från en härlig vinterpromenad nere i Falsterbo. På grund av kyla och snö har vi inte varit där på några månader. Almas glädje när det gick upp för henne vart vi var är obeskrivlig! Att vi på hemvägen hämtade upp lillebror på Svågetorp, efter 1 veckas semester, gjorde inte saken sämre. Almapussar i massor blev välkomnandet.

Tänkte hålla mig kvar vid mitt förra inlägg lite till. För när vi ändå är inne på vikt och storlek har jag en liten fundering som känns relevant i ämnet, nämligen hundfoder. Jag ger fortfarande Alma valpfoder, i form av Doggy Junior vilket hon alltid fått av mig. Det här med hundfoder är en djungel, men jag tycker att Doggy Junior, trots att det är i den billiga prisklassen, fungeratväldigt bra på Alma. Hon har mycket energi, har växt som hon ska, är fin i pälsen - ja hon verkar helt enkelt må precis som en frisk hund ska må. Frågan är när det är dags att byta till ett annat foder? På Doggy Junior står det att det är ett "Helfoder för valpar, unghundar, dräktiga och digivande tikar." Alma är ju 10 månader och här kan man läsa att "Unghundsperioden pågår mellan 3-20 månader och karaktäriseras av tillväxt och mognad". I denna artikeln om valpfoder kan man utläsa angående hur länge man ska ge dem valpfoder att medelstora raser (11-25 kg) blir vuxna vid 12-18 månader.

Utifrån detta borde det ju inte vara fel att fortsätta ge henne samma foder ett tag till. Men frågan kvarstår, när ska jag gå vidare till en annan foodersort? Kanske är det någon snäll läsare som hittar hit och kan hjälpa mig att svara på denna fråga?

När det är aktuellt tänkte jag nog fortsätta på samma märke men kanske denna varianten istället. Beskrivningen på detta foder är "Helfoder för växande och vuxna hundar". Även detta kan man alltså ge till växande hundar, det vill säga unghundar, vilket då innefattar Alma... Sa jag att hundfoderutbudet är en djungel?!

Efter ännu mer letande och fortfarande ingen furminator i sikte blev det till att köpa en ny. Dock lyckades jag undkomma det ordinarie priset på 500 kronor och budade hem en ny på tradera igår för 138 kronor inkl frakt. Så nu hoppas jag att den snart dyker upp i brevlådan så att min lilla hund kan få sig lite ordentlig skönhetsvård och fin, blänkande päls!

Här kommer lite bilder från gårdagens tur i Bokskogen. Nu är det dock plusgrader ute så lär tyvärr inte vara vitt ute så länge till.

En sådan här borste bestämde jag mig för att inskaffa redan tidigt i höstas efter lovord från många olika håll. Och mycket riktigt var den otroligt bra och bidrog till både en fin hund med vacker päls samt att mängden hårtussar i lägenheten minskade. Visst var den dyr, men eftersom den håller vad den lovar var den värd varenda krona. Nu till det tråkiga – borsten är sedan snart två månader tillbaka försvunnen. Jag hittar den ingenstans, vilket är oerhört frustrerande. Särskilt eftersom Alma under den senaste tiden fällt en hel del och hade behövt en ordentlig Furminator-genomgång. Jag har hela tiden hoppats på att den skall dyka upp men nu verkar det som att jag får ta och bita i det sura äpplet och köpa en ny. Surt sa räven om rönnbären…

Nu kan det väl vara dags för en liten uppdatering här på bloggen. Jag är hemma igen och vardagen är tillbaka i sin egna lilla gång. Dock med betydligt mycket mer snö än vanligt. Skåne är för tillfället vitt. Väldigt vitt. I alla fall för att vara Skåne. Bildbevis utlovas.

Förra helgen spenderades i stallet. Två nätter blev det ute på landet. Jäklar vad kallt det var! Tacksam till tusen att jag hade vilddjuret till sällskap under natten. Sovsäck, dubbla filtar, långkalsonger, fleecetröja och raggsockar räckte inte för att hålla mig varm utan Alma tvingades in under täckena för att agera element. Även hon tyckte nog att det var lite väl kallt i rummet för hon låg tätt intill sin matte under täckena nästan hela natten. Värmeelementet Alma - ännu än positiv sak med att vara hundägare!