.

Vi är precis hemkommna från Falsterbo och en adventstur till stranden. Damen hade hela havet att bada i men valde givetvis att ta ett dopp i en pöl storlek större med vatten fräschet noll så nu är hon (och i princip hela jag) nyduschad, blöt och fin. 

Det har hunnit bli rätt många turer med Alma till Falsterbo nu och hon blir lika glad och lycklig varje gång vi kommer dit. Dock är det inte lika glada minner här hemma innan vi kommer iväg. Hon är minst sagt en väldigt bestämd och speciell liten dam och varje gång hon förstår att vi ska iväg tjurar hon ihop, försöker gömma sig under någon säng och väl ute är det under hot som hon tar sig fram till bilen. Sedan är det världens roligaste och full fart när vi väl kommit fram. Då vill hon inget hellre än att stanna kvar och busa i all evighet. Hur trött hon än är så är det alltid samma visa när det går upp för henne att vi snart ska bege oss hemmåt. Hon lär sig nämligen väldigt snabbt vägen tillbaka till bilen och så fort vi är på hemgång stannar hon till, helt förstelnad står hon där och blänger på en och tillslut, när vi gått vidare och ignorerat henne länge nog, så kommer hon pinnande efter, långsamt, långsamt och tycks tänka "fy fan va ni är tråkiga och taskiga som måste åka hem nu, jag vill ju leka mer". Sa jag att det är en väldigt speciell liten tollardam jag har?!