.

Lite för kort, men fyller sin funktion iaf!

Igår var vi på Lomma beach, där Alma fick busa loss. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, men istället bjuder jag på några bilder från tidigare i höstas, då det var bad och strandlek i Falsterbo som gällde. 

Mycket kan man säga om min lilla hund men dum det är hon då inte! Denna kudden till exempel hoppade hon upp och tog ett rejält tag om från sin plats i soffan och tog med sig bort till mattan. Sen då?! Ja va brukar man ha en kudde till?! Vila huvudet på när man vilar så klart!

Satt och lekte lite i photoshop, resultatet ser ni ovan. Bilden är tagen efter ett höstdopp nere i Falsterbo för några veckor sedan.

Jag slutade vid lunch idag och var så trött att jag fullständigt stupa i säng när jag kom hem. Vaknade efter några timmar och fick dåligt samvete för att jag inte aktiverat min hund tillräckligt. Hon verkade i och för sig rätt nöjd ändå men jag försökte kompensera det hela genom att åka till hundrastplatsen. Min tanke var att hon skulle få leka av sig med lite andra hundar men Alma var först inte inne på samma bana. När vi kom till ett helt gäng med glada och leksugna hundar blev hon jättemesig och ville mest gömma sig bakom mina ben som ett blygt litet barn som tar skydd bakom mamma. Efter lite lek med mig istället så träffade vi en schäfer som gick på samma valpkurs som oss, så då blev hon genast trygg och tuff igen och det vanliga vilddjuret i henne vakna till liv igen. Tydligen har många valpar åkt på kennelhostan efter kursens slut, som tur är har Alma lyckas undkomma det. Men hon blev i och för sig smittad av något annat skit under kursens gång och snorade till tusen vilket innebar veterinärbesök och tio dagars antibiotikakur, så hon kanske tog upp sin kvot av sjukdom då.  

Nu har jag i alla fall jobbat klart på kontoret för denna vecka så nu väntar fyra dagar med mycket tid till den lilla terroristen. Imorgon blir det nog en tur ut till stallet. Alma verkar tro att stallet är en frizon för all lydnad så blir spännande och ser hur hon lyssnar på mig denna gång…

Innan jag fick hem Alma var jag väldigt bestämd angående hundens vara eller icke vara i sängen och Alma skulle minsann sova på egen bädd i mitt sovrum. Något som fick en kär vän till mig att uttrycka orden ”Fy fan vilken kall matte du är, hunden behöver ju kärlek” Nu blir ju saker inte riktigt som man tänkt sig och visst har jag nu en liten hårig sak liggande i min säng varje natt. Detta innebär inte bara att vi slås om både täcke och utrymme utan bjuder även på en del roliga stunder. Igår kväll till exempel när den lilla damen låg och sov sin skönhetssömn märkte jag att hon drömde. Det som började med små pipljud och litet ylande utvecklades väldigt snabbt till rejält morrande. Min vanligtvis rätt snälla tollare blev på ett ögonblick ett argsint monster. Behöver jag säga att jag väldigt gärna hade velat ha förmågan att kunna tyda hunddrömmar och vetat vad som snurrade i hennes huvud just då?!

Här om dagen fick jag ett litet ryck och tänkte att det kanske skulle var kul att vara med på någon valputställning med det lilla livet. Jag som alltid tyckt hela grejen med hundutställningar är lite fjompigt var alltså beredd att låta domarna spänna ögonen i min, enligt mina helt objektiva ögon, helt fantastiska lilla hund!

Jag vet ju att hon har några vita hår för mycket för att bli godkänd, men tänkte att det kanske ändå skulle vara en bra merit om hon en vacker dag skulle bli mamma och då kanske underlätta vid valpförsäljningen. Hur som helst så slog det mig att det brukar vara en stor valputställning i Malmö Mässan varje höst så jag surfade runt lite och upptäckte då att anmälningstiden gick ut för någon vecka sedan. Slängde iväg ett mail till arrangörerna, Sydskånska kennelklubben, och frågade om jag kunde efteranmäla. Något som i de allra flesta fall är helt självklart inom hästvärlden och borde då inte heller vara en omöjlighet inom hundarnas värld. Men tji fick jag! Tydligen finns det ingen sådan likhet mellan hästsporten och hundsporten, vilket jag nu fått lära mig. Till svar fick jag något i stil med ”lilla vän det förstår du väl att det är alldeles för sent att anmäla nu, alla förberedelser som pm och katalog måste vara klar för tryck så här dags". Haha och va fan gör det om inte min hund står med i den förtryckta katalogen?!

Summa summarum, kombinationen Sara, Alma och hundutställning förblir obefintlig och tanken om att ställa mig till skaran av finkammande rosett-damer försvann lika snabbt som den kom!

Har varit lite tyst här under några dagar. Jag har haft fullt upp med andra fyrbenta varelser ute i Flyinge och hjälpt Lina med hennes kvalade unghästar. Alma fick inte följa med under torsdagen och fredagen, långa dagar (sista starten på torsdagen 22.45) samt mycket jobb (sex hästar) gjorde att jag ansåg att hon hade det mycket bättre hemma. Tur att Klas har lite i skolan och ställer upp. Dessutom har pappa varit hemma i helgen och busat med vilddjuret och fått sig en Alma-energiinjektion för stundande höstmånaderna. När han kom hade Alma sprungit ut på uteplatsen och kollat om mamma också var på ingång, hon var uppenbarligen saknad... 

Idag var det dags för finalerna i Breeders trophy och då fick Alma iallafall följa med. Först blev det lite lek med Hugo som inte längre kan hänga med i Almas tempo när hon sätter fart, vilket resulterar i att han i ren frustation biter henne i bakbenen så att hon stannar. Alla knep är bra utom de dåliga eller vad är det man säger?! Under själva hoppningarna skötte hon sig bra måste jag säga. Låg tyst under nästan hela klassen, men när det var dags för omhoppning var hon rejält uttråkad och de små pipljuden som bara hon kan åstadkomma blev mer och mer frekventa. En liten olycka har dagen också bjudit på, då en herre på läktaren råkade kliva på Almas svans vilket inte uppskattades av damen som fullständigt skrek ut sitt missnöjde. Tur i oturen att det inte var någon unghäst inne på banan just då!

'
Bollen fick givetvis följa med


Full fart


Missvisande bild, Alma är snabbare!


"Jag gillar de inte, men är ett måste har jag hört"

I eftermiddags blev det en tur till Torup och bokskogen för att rasta vilddjuret i det fina men kalla höstvädret. Passade även på att klippa klorna, börjar bli lite av en tradition att ta fram klotången innan hemfärd. Perfekt eftersom tjejen är om inte trött, så iallafall tröttare och därmed också samarbetsvillig.

Mycket har hänt sedan Alma kom till världen den 12 april tidigare i år. Inte minst storleksmässigt, där bilderna talar sitt eget tydliga språk. Men Almas första månader i livet har även många historier av skratt, valptrams och andra minnesvärda anekdoter. Denna blogg är till stor del till för mig själv, för att jag på ett bra sätt ska kunna dokumentera denna vardag.  Annars är det så lätt att man glömmer bort de där stunderna av både glädje och förtvivlan som de fyrbenta liven för med sig. Jag hoppas också att jag tack vare denna blogg, i fortsättningen inte kommer låta kameran ligga på hyllan och samla damm lika ofta, utan följer med mig och Alma på våra framtida äventyr. Hoppas ni också vill följa med oss!

Igår fyllde min (stora) lilla flicka 6 månader och det firas med pompa och ståt och invigning av denna blogg. Här tänkte jag dela med mig av lite historier och bilder från Almas och min vardag med skogsturer, stallbesök, träning, bus och om jag känner Alma rätt, även en hel del hyss...